Glesare i kyrkbänkarna

Det är emellanåt underhållande att hålla ögonen på den inomkyrkliga debatten, om vad tusan Svenska kyrkan gör för fel – det kommer ju ingen till kyrkan på gudstjänsterna!

Häromdagen menade biskop Eva Brunne att Svenska kyrkan borde anpassa sig efter folk, och ha gudstjänster på en annan dag än söndagen. Och i Aftonbladet kan vi notera att Svenska kyrkans utvecklings- och planeringschef Erica Brundin tycker att folk borde fatta – gubevars! – att Svenska kyrkan är landets största konsertarrangör:

“…det är angeläget att folk har en kunskap om vad Svenska kyrkan är. Svenska kyrkan kommer att fortsätta spela en viktig roll. Vi är bland annat Sveriges största konsertarrangör.”

Nå, lösningen är så mycket enklare… Folk tror inte. Svenska kyrkans uppgift i samhället är utagerad: vi har inte längre ett behov av präster som säger åt oss vad vi ska tro. Och därmed faller kyrkans fundament: utan en tro på kyrkans budskap, är konserter, djupmeditationer, psalmtoppsträffar, tomma. De möter ingen resonansbotten.

Nå, utvecklingen fortsätter. Kyrkor säljs, församlingshem säljs, pastorat slås ihop, medlemstalet sjunker, sjunker, sjunker. Det vore mycket intressant att se hur Svenska kyrkan ser ut om tjugo år.

Jag har kanske något gemensamt med svartrockarna ändå. Jag delar nämligen deras uppfattning, att Svenska kyrkans mer långsiktiga överlevnad beror på, att man lyckas profilera sig, vara utomordentligt tydlig. Ha en klar ideologi. Kyrkan kommer då visserligen inte att passa alla, och kommer att tappa mängder av medlemmar likväl. – Men en kyrka som vill tilltala alla, tilltalar rimligtvis ingen; en utslätad teatral kyrka med allmänna åsikter om att man ska vara snäll, och inte så mycket mer, är uddlös, och fruktansvärt tråkig. Den särskiljer sig inte från icke-kyrkan, utom möjligtvis genom lite prat om Gud (men inte på skolavslutningarna! och helst inte på begravningarna! och inte på bröllopen! och absolut inte på dopen!) En ihålig, vilsen kyrka – är en dömd kyrka.

– Men själv ser jag naturligtvis gärna en ihålig kyrka, som tyst och stilla försvinner ur människornas medvetanden.