Dödssynd: Lust

Dödssynd nummer tre är lust (luxuria).

Lust är en grundläggande faktor vad man än tar sig för. Vare sig det gäller att ha lust att göra sitt jobb, eller lust till sin partner. Att utföra ett jobb utan lust är visserligen fromt pliktuppfyllande, men knappast njutningsbart. Och att vara i en relation utan att ha lust till sin partner är naturligtvis inte bra.

I vissa tolkningar är lust detsamma som otukt, det vill säga allt sexuellt samliv utanför äktenskapet. Det är en förlegad ordning. Sexuallivet är inte längre något som är så begränsat som det en gång var. De flesta människorna har åtskilliga sexualpartners under sitt liv, utan att vara syndare för det. Otukt är inte detsamma som äktenskapsbrott; äktenskapsbrott är att bryta förtroendet i en relation. Otukt är att ha sex utan att vara gift. Vilket rimligen är normalfallet för de flesta svenskar, någon gång i livet. Otukt är därmed inte ett oskick. Att det sedan finns kyrkliga företrädare som menar att allt mellan homosexualitet och masturbation är otukt, är så dumt att det inte behöver kommenteras ytterligare i det här sammanhanget.

Men låt oss se lust i den bredare bemärkelsen. Det är naturligtvis en stor lycka för den som finner lust i det han gör, och också det är en drivkraft för kreativt skapande, även om det knappast är bra för den kreativa människa som endast är kreativ när lusten att vara kreativ faller på. Att vilja bli sexuellt tillfredsställd, i den snävare bemärkelsen av lust, är knappast heller ett oskick, utan något högst mänskligt. Få krafter i människan är så stark som den sexuella kraften.

Luxuria är den tredje antikristna dygden.

Insändare

I en mellanstor svensk dagstidning fanns i förra veckan en insändare om hur hemskt det är med kyrkliga vigslar av samkönade par och hur hemskt det är med homosexuella i allmänhet. Jag skrev en replik, som publicerades i dag. Här i något förkortad version:

”Kom ut

Replik till [signatur] [tidning och datum].

Jag ska börja med att tacka er från djupet av mitt hjärta, att ni erkänner min grundlagsstadgade rättighet att få lov att vara homosexuell. Det var snällt av er. Men ni gör mig lite konfunderad med ert inlägg. Ni börjar med att uttrycka er frustration över att Svenska kyrkan nu kommer att erkänna samkönade äktenskap. Ni presenterar inga som helst argument för er sak, förutom att ni inte anser att det är normalt med homosexualitet. – Nåja, så långt kan man tro, att er insändare är tänkt att hålla sig på den teologiska banan, hur stor brist på teologiskt resonemang ni än uppvisar. – Men nej.

Ni fortsätter med att konstatera att det här med homosexualitet inte behöver ”basuneras ut i tid och otid”, och lägger till att pridefestivalerna stundom är ”mycket osmakliga”. Hur ”basuneras ut i tid och otid” ska förstås, berättar ni inte. – Undrar om det kan betyda, att information numera finns tillgänglig om att samkönad kärlek är en fullt frisk företeelse, att det emellanåt finns med gayfolk i teveserier. Eller att Mark Levengood intervjuades i ”Robins” häromkvällen. – Undrar om det kan betyda, att det var bättre förr, när HBT-folk trycktes in i garderoben och ombads stanna där inne, för att inte bli inspärrade bakom järngaller istället.

Och vad är det med pridefestivalerna som är mycket osmakligt? – Nä, det får jag inte heller veta. Kanske detta att tusentals människor en gång om året, fastän ni inte tycker om oss, går ut på gatorna utan att skämmas, för att fira att förtrycket av dem förpassats till historiens mörkaste korridorer?

Så, [syftning på signatur], jag tror helt enkelt att ni skulle behöva lyfta era näsor ur den där stora, tunga boken. Kom ut ur kyrkan en stund och se att tiden har gått. Fråga ungdomarna, se, vad de flesta av dem har förstått som gått en del konservativt folk helt förbi: vi är inte farliga. Vi är faktiskt precis som ni. Så kom ut!

[Mitt namn och titel]”

Livets Ords vd pressas

Jonathan Ekman, vd för Livets Ord och son till Ulf Ekman, förfäras på sin blogg över hur kyrkomötet kunnat fatta beslut om att det är rätt med samkönade äktenskap. Det intressanta är verkligen inte hans inlägg, men däremot det som utspelar sig i kommentarerna, där någon skärpt person som använder pseudonymen ”P.” med knivskarpa argument ger sig på Ekmans bibeluppfattning, varunder Ekman slingrar sig betänkligt. God läsning!

– Nå, Bibeln är fientlig mot samkönad samlevnad, och det ligger också i linje med Bibelns etik att fördöma det annorlunda. Men det betyder inte att det skulle vara ointressant att diskutera de ställen i Bibeln där homosexualitet behandlas.

Samkönade äktenskap

De konservativa i Svenska kyrkan förfasar sig; nu är det klart: Svenska kyrkan ska viga homosexuella par. Präster som inte känner för det får låta bli, men kyrkans huvudlinje är att det är rätt och riktigt.

Homosexuella tillhör en av de grupper som kyrkan under årtusenden fördömt. Bibeln är full av vidriga kommentarer om homosexualitet: och vad annat kan väntas av dess författare – konservativa religiösa förkunnare från en tid då homosexualitet som biologisk och emotionell företeelse var något som inte kartlagts, som inte börjat att förstås.

Jag förstår inte varför homosexuella skulle vilja låta kyrkan viga samman dem. Varför gå till sin förtryckare, vars heliga urkund (för Bibeln är fortfarande en helig urkund enligt bekännelseskrifterna) historiskt sett ålägger homosexuell utlevnad med dödsstraff, och som utestänger homosexuella från himmelriket, varför gå till denna institution och be om dess välsignelse? Själv förstår jag inte att en enda homosexuell människa på så viss önskar ge sitt bifall till den kristna kyrkan, som vilar på ideal som i alla tider föraktat den självständighet som en homosexuell (eller heterosexuell) människa bör eftersträva för att bli en fri individ.

Att sedan de biblicistiska stollarna fortfarande håller sig med en avskyvärt ignorant syn på bögar och flator – det är bara sorgligt. Men så länge bibelordet är viktigare för dem än medmänsklig förståelse, så är det inte mycket att hoppas på. Så vid Gud! Låt oss göra vad vi kan för att slita deras ögon bort från den åldriga urkunden och istället rikta dem mot den homosexuella medmänniskan.

Kanske kan de förstå något då.