Godhet utan Gud
21 november 2009
– Men ateister har ju ingen som säger åt dem vad som är rätt och fel!
Det är märkligt att kristna apologeter verkar tro att etik är något som är förbundet med deras religiositet. Som om de, om de till äventyrs miste sin tro, skulle förvandlas till mordbrännande, våldtagande, tjuvande svin. – Det funkar inte så. De kristna får sin etik dikterad genom Bibeln, en etik som rådde över en liten del av mänskligheten för flera tusen år sedan: bronsåldersetik.
Ateisten är fri att forma sin etik efter de förhållanden som är nu. Eftersom ateister inte är en sammanslutning av personer med samma åsikter, utöver den ensamma uppfattningen att det rimligen inte finns någon Gud, återfinner man hos ateister en mångfald av olika etiska uppfattningar.
Själv följer jag en nyttomoral: det som är bra för mig är gott. Det innebär att jag rent etiskt inte kan slå ihjäl någon, eftersom det skulle få sådana negativa konsekvenser för mig, att det skulle få mig att känna lidande. Konsekvenserna skulle kunna vara sådant som fängelsestraff, skuldkänslor, alienering från personer som står mig nära, förlust av jobb och så vidare. Alltså är gärningen ond. Det som är dåligt för mig är ont. De personer jag håller av behandlar jag särdeles väl. De är känslomässigt betydelsefulla för mig och jag vill inget hellre än att de ska må bra. Mår de bra, mår jag bra. Alltså är det gott att behandla dem väl.
– Nu är det svårt för någon uppvuxen i en judeokristen kontext att frigöra sig från altruistiska ideal; ja, godhet för godhetens skull, där godheten på något vis verkar ha en självständig existens… Så är det naturligtvis inte. ”Gott” och ”ont” är givetvis bara etiketter som vi applicerar på fenomenen, som Nietzsche uttrycker det någonstans. Det är upp till oss att göra etiketteringen utifrån våra egna uppfattningar.
Åtminstone för mig är det en absurd tanke att göra etiketteringen utifrån vad ett nomadfolk i östra medelhavsområdet för tretusen år sedan menade att deras Gud krävde. Och stryker man dessa uppfattningar får man inte en mänsklighet som börjar leva rövare… Snarare: stryker med begreppet Gud ur etiken slipper man också ifrån det fåfänga hoppet om ett liv efter döden. Förhoppningvis borde det ge incitament till att ta vara på livet här och nu i än större grad.
Fler bibliska dödsstraff
24 oktober 2009
Dödsstraff är vanligt i Bibeln. Vi tar några exempel till. Också denna gången ur ett enda kapitel, 2 Mosebok 21.
Mord – dödsstraff.
Misshandla sina föräldrar – dödsstraff.
Kidnappning – dödsstraff.
Förbanna sina föräldrar – dödsstraff.
Om en oxe dödar någon och ägaren vet om att den är vildsint – dödsstraff för ägaren eller böter. Är det en slav som dödas av oxen, så blir det dock böter som betalas till slavens herre.
Nå, det här med fängelse eller vård var tydligen inte något som Gud tyckte var en lämplig påföljd.
Dödsstraff i Bibeln
24 oktober 2009
Låt oss kolla lite på ett kapitel i Bibeln. Tredje Mosebok 20. Det står en del om straff där. Vi kan ta några av handlingarna och se när Gud i sin helighet tycker att det är lämpligt att ta livet av folk:
Ge ett barn till Molok – dödsstraff.
Förbanna sin far och mor – dödsstraff.
Äktenskapsbrott – dödsstraff.
Att ha sex med sin fars hustru – dödsstraff.
Om man har sex med sin svärdotter – dödsstraff.
Om två män har sex – dödsstraff.
Att gifta sig både med en kvinna och hennes mor – dödsstraff.
Att ha sex med ett djur – dödsstraff.
Att vara besatt med en döds ande eller en spådomsande – dödsstraff.
Nå, kristna kan hänvisa till att detta hörde till det gamla förbundet, och alltså endast gällde de stackars israeliter som fick dessa påbud pålagda sig. Men om man nu menar att Bibeln är Guds Ord, så är det samme Gud som församlingen i dag tillber i gudstjänsten på söndagen som beordrade dessa bestialiskt stränga lagar för sitt folk. Samme Gud. Vad säger det om Gud? Och vad säger det om dem som säger att han är kärleken? – Ja, vad säger det om dem som fortfarande håller fast vid denne monstruöse diktator?
Vissa av handlingarna ovan kanske en och annan fortfarande har moraliska invändningar mot. Men är det rimliga straffet för dessa handlingar dödsstraff? Knappast.